Jim Collins är mest känd för Good to Great, boken om varför vissa företag blir bra och andra inte. I år kom han med en bok om enskilda människor. Den heter What to Make of a Life: Cliffs, Fog, Fire and the Self-Knowledge Imperative, och han lade tio år på den.
Den handlar inte om stickning. Ändå kände jag igen mycket av det han skriver om.
34 liv, sida vid sida
Collins har följt 34 människor: musiker, idrottare, politiker, forskare och författare. Han satte ihop dem i par som hade upplevt något liknande, och tittade på hur olika val gav helt olika liv. Några förlorade en make eller maka. Några fick idrottskarriären avslutad. Några nådde ett mål de hade arbetat mot i åratal, och fick ta reda på vad som kom sedan.
Stupet och dimman
Collins använder två ord som återkommer genom hela boken.
Ett stup är en händelse som avslutar livet så som du kände det. Efteråt måste du fråga på nytt vad du ska göra med ditt liv. Alla möter sådana stup, och de flesta möter flera.
Dimman är tiden efteråt, när du inte vet vart du ska. Collins säger att dimman inte betyder att något har gått fel. Det som går fel är när man inte står ut med den och hoppar bara för att ta sig ut. Då kan man hamna utför ett nytt stup.
Det han rekommenderar i stället är små steg. Man behöver inte se hela vägen, och man behöver inte ta ett stort språng. Ett steg, se var du står, sedan ett till.
Det känner vi igen
Det är precis så en ny design blir till. Jag vet sällan hur plagget slutar när jag lägger upp. Jag stickar några centimeter, lägger det plant och tittar. Stämmer det inte repar jag upp och försöker igen. Ingen kan sticka en hel tröja i ett enda hopp. Den blir till ett varv i taget.
Detsamma gäller dig som har kört fast i ett projekt. Du behöver inte veta hur ärmen ska gå innan du är där. Du behöver bara nästa varv.
Det du är byggd för
Collins skriver om egenskaper som är inbyggda i oss, och som vi upptäcker allteftersom livet går. Frågan är inte bara vad du är bra på, utan vad du är mer byggd för än allt annat du skulle kunna lägga tiden på. Han pekar också på att ett stup kan locka fram förmågor man inte visste att man hade.
För första gången skriver han om sig själv. I tjugoårsåldern bad en mentor honom att studera sig själv utan att döma. Det han kom fram till var att han är byggd för att ta något komplicerat och göra det tillräckligt tydligt för att andra ska kunna lära sig det.
Den meningen blev jag sittande med. Det är det ett stickmönster är. Ett plagg är en konstruktion med maskantal, minskningar och mått som måste gå ihop. Mönstret är arbetet med att göra det så tydligt att du kan sticka det hemma, steg för steg. Jag är utbildad vid Esmod och är specialpedagog, och först i mönstren möttes de två.
Elden måste ha ved
Boken har också en praktisk sida som är lätt att missa. Collins frågar hur man får ekonomin att gå ihop, så att man kan lägga krafterna på den enda sak som håller elden vid liv. Lusten räcker inte ensam. Den måste ha något att stå på för att hålla.
Det man bör veta
Collins kallar det här en bok om självinsikt. Den talar inte om för dig hur du ska leva. Den ger dig ett språk för att se på ditt eget liv.
Han är också ärlig om svagheten. Människorna i boken är inte slumpmässigt utvalda. De är kända namn, valda för att det finns tillräckligt med källmaterial om dem. Mönstren han hittar gäller därför inte nödvändigtvis för alla.
Vem den passar för
Står du inför en förändring, ett jobb som tog slut eller en roll som är över, är det här en bok att ha på nattduksbordet. Den ger dig inte svaret. Den ger dig ord för det som händer, och lov att ta nästa lilla steg utan att se hela vägen.
Vill du ha något i händerna medan du tänker finns projekt du blir klar med på en kväll eller två under Snabba projekt.
Anne-Turid
Källa: Collins, J. (2026): What to Make of a Life: Cliffs, Fog, Fire and the Self-Knowledge Imperative, Harper Edge · Intervju med Jim Collins i Chief Executive (2026) och Thrive Global (2026).