Många som kör fast i ett mönster kan sticka. De kan räta och aviga, de kan öka och minska. Det är inte händerna som stoppar. Det är texten.
Jag har en master i handledning och förändringsarbete, och jag är specialpedagog. Båda handlar om samma sak: att göra det lättare för någon att ta sig från där den är till dit den ska. Ett mönster är handledning på papper. Det ska ta dig igenom ett plagg utan att jag sitter bredvid dig.
Huvudet har plats för lite i taget
Arbetsminnet är den del av minnet du använder medan du håller på med något. Det rymmer bara några få saker samtidigt. Allt som måste kommas ihåg, tolkas eller räknas ut tar plats där.
När du stickar är arbetsminnet redan i bruk. Du räknar maskor. Du håller tråden. Du håller koll på var på varvet du är. Ber mönstret dig dessutom att komma ihåg två saker, hitta ditt tal i en parentes och slå upp en förkortning, är det fullt.
Då blir det fel. Inte för att du inte kan, utan för att det var för mycket på en gång.
Så ser det ut i ett vanligt mönster
Här är en mening av den typ som står i många mönster:
”Sticka mönster som tidigare, samtidigt som det ökas 2 m innanför varje markör vart 4:e v 6 (6) 7 (7) 8 gånger. Se diagram A och förkortningar s. 2.”
Meningen ber dig göra fem saker:
- Komma ihåg mönstret från ett tidigare avsnitt.
- Hålla ökningarna i huvudet medan du stickar mönstret.
- Räkna varv fram till vart fjärde.
- Hitta ditt tal i en rad med parenteser.
- Bläddra till en annan sida för diagram och förkortningar.
Var och en av dem är enkel. Alla fem på en gång är det inte.
Samma mening, omskriven
Så här skulle jag skriva det:
- Sticka 3 varv i mönstret.
- På det 4:e varvet ökar du 1 maska direkt efter varje markör och 1 maska direkt före varje markör.
- Upprepa steg 1 och 2.
Antal gånger du upprepar: XS 6 · S 6 · M 7 · L 7 · XL 8.
Det står samma sak. Men nu är det en handling per rad. Du behöver inte komma ihåg något från tidigare, och du hittar ditt tal genom att leta efter din storlek, inte genom att räkna parenteser.
Som specialpedagog vet jag att det för en del är bäst att lära sig gradvis och steg för steg, och att det inte ges för mycket information åt gången.
Fem grepp jag använder
En handling per mening. Står det ”och” mellan två handlingar delar jag meningen.
Säg var och hur många. ”Minska jämnt fördelat” säger inte var. ”Sticka till önskad längd” säger inte hur mycket. Jag skriver antal maskor, plats på varvet och centimeter, mätt från en punkt du kan hitta.
Storleken före talet. XS 46 · S 50 · M 54 är lättare att läsa än 46 (50) 54. Du letar efter dina bokstäver, inte efter rätt parentes.
Allt på samma ställe. Det du behöver för steget står i steget. Du ska inte behöva bläddra.
Ord i stället för förkortningar. ”2 rm tills” går fort att skriva. ”Sticka 2 maskor räta tillsammans” går fort att läsa. Facktermer förklarar jag första gången de står, och de finns också i Strikke-ABC.
Struktur och förutsägbarhet
Två ord från specialpedagogiken går igen i allt jag skriver: struktur och förutsägbarhet.
Struktur betyder att varje steg är uppbyggt likadant. Först vad du ska göra, sedan hur många gånger, sedan hur du ser att du är klar.
Förutsägbarhet betyder att du vet vad som kommer. Du hittar ditt tal på samma plats varje gång. Orden betyder samma sak från första till sista sidan. Inga överraskningar mitt i ärmen.
Det hjälper den som stickar sitt första plagg. Det hjälper också den som har stickat i trettio år och stickar framför tv:n efter en lång dag.
Formatet
Mina mönster är gjorda i formatet CosyMonday Step-by-Step: ett steg per sida, med en ruta du bockar av när steget är klart. Alla fem storlekarna står i samma steg. Randiga plagg har ett eget randark. Där en teknik är svår att förklara med ord finns en länk till en video.
Hur formatet fungerar i praktiken skriver jag mer om i Specialpedagogen som stickar.
Ett bra mönster märks inte. Du stickar, och sedan är plagget klart.
Jag hoppas att du hittar glädje och känslan av att klara det i mina mönster <3
Anne-Turid